Jag blir så förbannad på sjukvåden i den här staden. Såhär är det...

När jag, för snart ett år sedan fick problem med min mage så började jag med att ringa till sjukvårdsupplysningen.
"Hej, jag har blodiga diareér och springer till toaletten otaliga gånger om dygnet." Jag sa väl inte så ordagrant men det var det hela samtalet kom fram till. Jag ringde till vårdcentralen här på Kungsgatan och sa samma sak.
"Har du vart utomlands?", frågade de mig. Och Nej, jag har inte vart utomlands.
"Okej, det kan ju vara salmonella. Ring om en vecka om det håller i sig." Eh, okej, tänkte jag.
Så jag gick med detta i en vecka. Försökte mig på att jobba och det var inte lätt kan jag säga. Sen ringde jag tillbaka och sa att problemen fortfarande var kvar.
"Ja, men tyvärr har vi för mycket att göra nu så vi måste prioritera de akutaste fallen. Behöver du hjälp så får jag hänvisa till akutmottagningen."

Alltså HALLÅ... Jag bajsar blod... Det slutade i vilket fall som helst med att jag fick en tid på vårdcentralen genom sjukvårdsupplysningen. Jag är ju inte skriven på någon adress här i Norrköping men man har faktiskt rätt till att söka sjukvård överallt i Sverige.
När jag åkte hem till Västergötland där jag fortfarande står skriven så fick jag (i väntan på provsvar från Norrköping) åka in akut pga magsmärtor. Där hände det grejer. De la in mig direkt. Fasta från första stund och operation en vecka senare. Där fick jag också höra att hade jag kommit in ett par veckor senare så hade det vart väldigt liten chans att jag överlevt för tarmen var så trasig så den snart skulle ha brustit, och en sån operation överlever man sällan.
Hur kul är det att höra sådant när man sökt vård 3 veckor innan akuthistorien men inte fått hjälp.
Jag blir så sjukt förbannad !!!

Och idag när min sambo ringer till vårdcentralen för att han har ont i magen så säger de att det låter som om det är något med gallan. Men tyvärr har de för mycket att göra så det är tvugna att prioritera de akutaste fallen. Är det nåt med gallan som hon sa så måste det väl ändå kollas upp.....
 1 ÅR efter det som hände mig så har de fortfarande för mycket att göra för att ta in fall som de inte tycker är akuta.

Vart är Sveriges, eller iallafall Norrköpings sjukvård på väg ????
Man kan ju inte bli nåt annat än arg när man blir behandlad sådär.
Det värsta är att jag har hört SÅ många gånger av andra människor att de inte tycker att sjukvården här är bra.
Vad behöver man göra för att de ska fatta att de måste göra nåt åt det här??

Nu sitter vi här, jag och Johanna, i hennes lagom städade lägenhet.
Vi har ett stort glas var med ett sugrör i och ska snart dra oss vidare hem till Emma.
Det blir lite Afterwork idag. Men eftersom jag ska jobba hela dagen imorrn så blir det nog
inte så sent.

Nu ska Johanna lära mig att länka så vi får väl se hur det går.
Och Mathilda. Nej, det har jag inte.

Lyssna på denna kvällens låt och sov gott!!

Jag har ganska mycket som tynger mig just nu så jag har inte riktigt orkat vara aktiv någonstans här på
nätet. Det händer inte så mycket heller just nu.
Men nu har jag ledig helg så nu ska jag vila upp mig och ta ikapp allt det
jobbiga. Så nästa vecka är jag säkert "back on track".

Nu i helgen har vi besök av Jespers mamma, bröder och Ina och idag har vi kikat på stan och lagat god mat.

Sen imorgon är det tillbaka till jobbet igen. Men det är skönt att det är söndag för då är arbetsdagen inte så lång.

Det börjar annars bli höst. Brukar inte vara så förtjust i hösten men när man går i butikerna och hittar det ena efter det

andra som man bara vill ha, så älskar jag hösten. Härliga färger, stora halsdukar, mysiga mössor.

Ja, på måndag ska jag försöka få lite shopping gjord.

Nu ska jag åretgå till tv:n.

Idag har jag dusch och pås-byte dag. Men Alltid, och det är verkligen alltid så drar jag mig ifrån det. Jag skulle gjort det under dagen men nu är klockan snart halv tolv och jag har ännu inte släpat mig in i duschen.
För jag vet att efter duschen så har jag massa att fixa med som jag oftast inte orkar. Men nu har det gått så långt att det börjar klia och göra ont så då har man egentligen inte så mycket val.

Jag mår okej. Snuvan är bedrövlig och hostan likaså. Idag har jag vart och köpt hostmedicin och beställt mer bandage på apoteket. Jag ska försöka släpa mig ner till en synundersökning imorrn men sen vill jag bli frisk!!
Sov gott!

Jag har kommit till nån slags period i mitt liv när jag vill göra saker som jag alltid vart rädd för.
Inga hastiga grejer som att hoppa fallskärm men små vardagsgrejer.
Det började ju med operationen, det har jag allid vart livrädd för. Sen har det bara fyllts på.
Det senaste, ja, snart året, har det vart min stomi jag har vart rädd för.
Både att själv se den och ha den. Men också för andra att se den.

Självklart skulle jag vilja att fler frågade om hur det fungerar och ser ut. Till och med vilja vara med
vid ett byte osv.
Så ja, jag lägger upp här faktiskt. Så får ni alla vara med.

Och sen för alla er som väntar den här operationen så kanske det kan vara skönt att faktiskt få se HUR den kan
se ut. Det finns många olika former och storlekar. Idag hade min stomi en dålig dag för han hade glömt fixa frisyren så
han ser lite tilltuffsad ut.


 Såhär ser det ut på magen utan påsen.

 Här är tätningsringen på.

  Och sist men inte minst. Såhär ser jag ut om man lyfter på tröjan på mig.

Ja, det känns redan som världens lättnad för mig. Ibland kan jag få känslan att jag går runt och håller på världens största hemlighet när jag träffar folk som inte vet. Speciellt har jag känt det på min arbetsplats. Det är många nya som har börjat och inte alla vet om detta.
Men jag menar, hela världen behöver man ju inte skrika ut detta för.

Fast o andra sidan är det det jag borde göra. För Ni behöver få veta. Själv visste jag ingenting om detta innan jag fick det själv.
Tack för idag!! Nu är jag glad!!