Idag börjar jag känna att det lättar i hjärtat med allt som har tyngt mig.
Så det går åt rätt håll..

För två veckor sedan ringde jag min läkares sekreterare och bad henne att jag ville prata med honom.
Och än idag har ingen läkare ringt. Hur lång tid ska det behöva ta? Jag har försökt ringa tillbaka till sjukhuset
flera gånger men jag kommer inte längre än till de väntande tonerna till växeln, för det är ingen där som svarar.
Så hur i hela friden ska man få tag på sin läkare?

Jag går runt och har fortfarande ont i min ändtarm. I slutet av november så är det 1 år sedan jag gjorde min stomioperation. 1 ÅR!! Och jag är fortfarande inte frisk. Nu är jag fullt medveten om att det kan ta ett bra tag innan det blir bra men man har ju snart inget tålamod kvar.
Ska försöka imorgon igen att få tag på min läkare för att diskutera medicin m.m. för jag vet inte hur länge jag ska behöva ta mediciner som inte fungerar på mig.

Tack för alla fina kommentarer. Det är nästan så att ögonen tåras på mig. Att få höra att man förmodligen hjälper andra genom en blogg som man bara skriver om sitt vardagsliv. Det gör det lättare att klara av allt när man vet att man inte är ensam. För det kan kännas så ibland.
Jag har träffat en tjej här i Norrköping som också har stomi. Och det är Madde, som numera är med i ung IlCO´s styrelse. Och när jag har träffat henne så känns det bra i hela kroppen. På ett konstigt sätt som inte går att förklara. Men de gångerna känner man sig inte ensam. Det är skönt!