Hösten...

Jag tycker inte om hösten. Klädmässigt, då älskar jag det. Stora halsdukar, fina jackor, vantar och allt som hör till. Värmeljus och te. Där kan det inte bli bättre.

Känslomässigt. Ja, det är första hösten på 3 år som jag är själv. Det har börjat bli väldigt påtagligt. Alla vänner sitter där hemma och myser med sina respektive. Här sitter jag alldeles själv. Det känns konstigt. Det är i sådana här tider man känner sig som mest ensam. När det blir så kasst väder och man egentligen inte vill vistas utomhus.

Trots allt detta så är jag väldigt lycklig. Den här operationen har gjort så mycket bra för mig. Visst är det jättejobbigt just nu men jag ser framåt och ser bara att det kommer bli det bästa valet någonsin att se tillbaka på =)



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0