Livet är för kort
Ibland funderar jag faktiskt över livet. Man kan ju säga att hade jag inte upptäckt min sjukdom i tid så hade det ju brustit och jag hade inte suttit här idag. Jag är superglad att jag är här idag men folk runtomkring mig bara försvinner.
Antingen tas livet ifrån dem eller så tar de det ifrån dem själva.
I veckan miste jag en. Han ville inte vara med längre. Det är tungt att få reda på att en människa mår dåligt när det är för sent. Nu går det ju inte att göra nåt åt.
Jag blir så ledsen när människor väljer att göra en sådan sak. Usch...
Jag sitter ensam. Tänker på livet. Tänker på alla som faktiskt har försvunnit från mig under åren. Det är många. Alldeles för många. Livet är ju för kort. Dags att njuta!
Antingen tas livet ifrån dem eller så tar de det ifrån dem själva.
I veckan miste jag en. Han ville inte vara med längre. Det är tungt att få reda på att en människa mår dåligt när det är för sent. Nu går det ju inte att göra nåt åt.
Jag blir så ledsen när människor väljer att göra en sådan sak. Usch...
Jag sitter ensam. Tänker på livet. Tänker på alla som faktiskt har försvunnit från mig under åren. Det är många. Alldeles för många. Livet är ju för kort. Dags att njuta!
Kommentarer
Jennie
Känner igen mig i dina tankar, om livet och döden. Jag undrar varför man egentligen tänker på det, eftersom att det är ganska deprimerande, men vi gör det ändå. Kanske för att man ska som du säger njuta, att liksom ta vara på det liv man har. Jag har också mist människor omkring mig under åren, också kanske för många. Men man går vidare, livet är ju så. Fortfarande undrar man men får inga svar på just varför det hände, men allt sker på deras egna villkor. Egna val, sånt man måste acceptera. Sorgligt men sant. Som sagt, livet är för kort, dags att njuta!
Trackback
