Nu är det inte bra...
Det enda jag pratar om och tänker på är min operation. Jag har vetat det i flera månader men jag har verkligen skjutit fram alla tankar om den. Så nu när det närmar sig med storm så vet jag varken ut eller in. Jag är rädd.
Under hela tiden från det att jag fick reda på min sjukdom, under operationen och ett tag efter den så hade jag sällskap. Jag hade nån att dela allt med. Men nu är jag själv. Jag har aldrig känt mig så ensam som nu. Jag hoppas att mina vänner räcker den här gången. Det vet jag att de gör men jag vet ju inte hur jag kommer att känna.
Jag är en stark tjej. Jag vet att jag klarar det. Men det känns inte lätt.
Jag vet inte hur ni andra som genomgått samma sak har känt er?
Jag har haft familj och dåvarande sambo vid min sida nästan jämt när jag gått igenom det jag gjort. tyvärr tror jag inte vänner räcker till. Det beror väl på om man har vänner som är lika nära som ens familj iofs men i mitt fall har det iaf inte räckt. Jag älskar mina vänner och är dom nära men dom har inte funnits där i vått och torrt genom allt jag genomgått, det är min familj och som sagt, dåvarande sambo som funnits där hela tiden.
Vänner är helt naturligt upptagna med att leva sina egna liv. Surt men sant.
I mitt fall som sagt, vet ju inte hur det är för dig...
KRAM
åhh, lilla gumman! Jag vet att det är tufft för dig nu, och tuffare blir det säkert. Men du är verkligen en stark människa och även om det är jobbigt så tar du dig igenom det. Försök tänka på allt possitivt istället, som detta kommer leda till. Ska verkligen göra allt för att stötta dig. Känns skit att skolan inte kunnde vänta en vecka till med att dra igång, men jag ska försöka finnas för dig så mkt jag bara kan!!
Men kom ihåg, du grejjar detta!!
puss på dig älskade vän
åhhh, lilla gumman. Förstår att det är jobbigt nu, och jobbigare kommer det säkert att bli... Men du är verkligen en stark människa och även om detta kommer vara skitjobbigt så kommer du klara det och det kommer stärka dig så sjukt mkt. Försök tänk på allt possitivt som detta kommer leda till. När allt är över kommer du vara riktigt stolt över dig själv som grejjat allt detta. Ska verkligen försöka stötta dig så mkt jag bara kan. Så synd att inte skolan kunde vänta en vecka till, innan den drar igång. Men jag ska försöka finnas för dig så mkt som jag kan!!
Kom ihåg, du är inte ensamm!!
pusspuss älskade vän
Jag och vi här hemma i Norrköping tänker på dig <3
Jag har känt många känslor tankar och varit väldigt ensam emellan åt, klat man har vänner och familj men finns inte alltid där i vardgen och sånna små saker. Var jobbigt att be om hjälp. Men man har lät sig att man behöver det och ska be om hjälp. Andra mår oftast bra av att få hjälpa andra men att man ofta väntar på att bli tillfrågad.
Du kommer klara detta!
Det som kan vara jobbigt är att du kommer tänka tillbaka på hur det var att dela allt med någon och kanske gemföra och minnen kommer upp.
Man får fokusera.
Tänker på dig, massa lycka till.. Kram
