Nu sitter jag i hörnet på min soffa. Orkar egentligen inte göra nåt men har tvättat hela morgonen för vill inte lämna massa skitiga saker i lägenheten. Ska snart hoppa in i duschen och hibi-scrubba mig själv. Så man blir så där äckligt ren.
Linn min älskade vän är på väg. Det känns väldigt skönt att hon tar sig tid att komma och vara med mig. Ett otroligt stöd.

Min mage har vart helt upp och ner både igår och idag. Ont, fast på ett nervöst sätt. Jag har ingen matlust och mår illa.
Nervositet blandat mer rädsla.
!8.00 blir jag inskriven på nån sal på sjukan. Helst av allt vill man ju ha ett eget rum men det lär ju inte hända den här gången. Man måste ju vara mer sjuk än vad jag är för att få tillgång till sånt. Besökstiderna är kassa. Visst, i dagrummet kan man sitta alla tider runtom de egentliga besökstiden men hur i hela friden tänker de? Hur tror de att jag ska orka sitta där efter en operation? Jag behöver sällskap. Jag är livrädd att göra allt detta själv.

Blää...... Nu är det inte långt kvar. Det kommer bli bättre än det jag skrivit ovan men det är ändå mina tankar som snurrar sådär! Tack för allt stöd och lyckoönskningar från er. Det värmer i mig!!