Nu börjar det...
När jag kom hem från en bra kväll med pizza och Michaela så hade jag fått brev från sjukhuset. Det var kallelsen.
Där står allt, allt, allt... Vilken dag jag ska på polikliniskt inskrivningsbesök, vilken dag jag läggs in, vilken dag operationen är och vilken dag som är beräknad utskrivningsdag. Allt blev så himla påtagligt så jag kunde inte riktigt hålla tillbaka. Nu är jag rädd som aldrig förr samtidigt väldigt lättad över att de har kunnat fixa en tid till mig så snabbt när detta är något jag väntat på nästan i 1 ½ år sedan förra operationen.
Det värsta med det här är att nu har man ett datum när man vet när saker och ting ska hända. Man kommer gå i 2 månader och bara vänta på den dagen. Förra gången vart det ju så akut så jag aldrig hann fatta läget.
Jag är väldigt upp och ner just nu men på ett positivt sätt.
Annars håller jag på mycket med flyttplaner. Har insett att jag har alldeles för lite tid till att göra alla som behövs göras. Jag har ärligt talat ingen aning om hur jag ska lösa allting. Jag önskar att mer hjälp fanns att hämta. Känner mig väldigt ensam och övergiven.
Men jag ska nog allt fixa detta!!
Jag hjälper dig gärna med flyttningen vännen! Bil har jag dock inte tillgång till, men glatt humör har jag att bjuda på, och två händer om det kan vara till hjälp. Bara att ringa mig om det är något! OCh som sagt, pre.op besöket följer jag gärna med dig på om det är till någon hjälp. Inget farligt som händer direkt, men massa tråkig väntan är det helt klart. Och jag har ju varit på två sådana besök på samma sjukhus, så har rätt bra koll på hur det fungerar. Kan även följa med dig upp på avdelningen, där jag redan varit inlagd alldeles för många gånger så de flesta känner mig, och säga till att de ska ta ritkigt god hand om dig! =)
Kram
Jag hjälper dig gärna med flyttningen vännen! Bil har jag dock inte tillgång till, men glatt humör har jag att bjuda på, och två händer om det kan vara till hjälp. Bara att ringa mig om det är något! OCh som sagt, pre.op besöket följer jag gärna med dig på om det är till någon hjälp. Inget farligt som händer direkt, men massa tråkig väntan är det helt klart. Och jag har ju varit på två sådana besök på samma sjukhus, så har rätt bra koll på hur det fungerar. Kan även följa med dig upp på avdelningen, där jag redan varit inlagd alldeles för många gånger så de flesta känner mig, och säga till att de ska ta ritkigt god hand om dig! =)
Kram
