06.00 på torsdagen väckte de mig. 07.30 skulle jag vara på operation. De satte dropp och gav mig massa mediciner. Klockan sju kom Jesper. När han var där pratade vi knappt. Visste inte riktigt vad jag skulle säga utan vi bara var där, tillsammans.

Väl nere på operation så la de mig på ett operationsbord. Satte in en slang i ryggen som de skulle ge mig bedövning igenom. Jesper var med mig ända tills jag somnade. De satte masken över mitt ansikte och jag somnade. 5 timmar senare vaknade jag av "Nu är det klart". De körde mig till uppvaket där jag låg över en natt. Det enda jag kommer ihåg därifrån var en dam som låg och skrek konstant. Jag kunde inte sova och jag hade så ont.

När jag efter ett par dagar kom tillbaka till verkligheten märkte jag hur mycket slangar jag hade i mig. Jag har minneslucka på 2 dagar efter operationen. Slangar överallt och jag kunde inte röra mig. Jag kunde inte kräkas så de satte in en sond på mig som gick in genom näsan, genom halsen och ner i magsäcken. Genom den vägen kunde jag få upp lite av illamåendet.

Med alla dessa slangar. Jag kände mig så utlämnad och som ett barn på nytt. Jag gjorde inga toalettbehov själv, maten kom genom droppet och nya underkläder kunde jag inte ens byta själv. Jag andades inte djupt utan väldigt små andetag så efter ett tag hade jag ont i bröstkorgen eftersom den inte fick arbeta pga de små andetagen som jag tog. Det enda jag gjorde var att ligga där och ha en smärta som jag aldrig kunnat föreställa mig att en människa kan ha. Efter ett par dagar blev det bättre. Jag fick äntligen börja äta efter att ha vart utan mat i 2 veckor. Det var inge gott med sjukhusmat men det uppskattades mycket av mig ändå.